GAAH, SUUUUUUUUUUUUUG vad jobbigt allt är just nu. Jag står verkligen mitt i ett vägskäl.
Har inte hört ett ljud från något jobb, och jag är trött på att vänta.
Jag är trött på att vandra runt runt och vänta på att något ska hända.
Jag är så jävla trött på Gotland trots att jag ibland inte vill erkänna det.
Som Lovisa sa, "man har ju sett varenda jävla vrå av den här ön".
Och det är ju sant. Jag vill bara BORT, och vidga mina vyer, slänga mig utanför
min safety-zone. Jag vill inte jobba som någon jävla städare någonstans
och tjäna pengar bara för att kunna bo kvar hemma.
Jag ser endast två anledningar till att stanna kvar, och det är 1. min pojkvän, 2. mina vänner. Dock räcker dessa anledningar inte tillräckligt just nu, för jag känner att jag måste tänka på mig själv och min egen utveckling i första hand. Min dröm vore ju förstås ifall någon av dessa ovanstående följde med mig bort. Men om ingen har möjlighet ser jag ingen annan väg ut än att åka själv. Jag har trånat efter ett speciellt jobb, vart inne på det många gånger, men inte ännu vågat trycka på "Apply now". Platsen är...London, England.
Ska jag?