Studenten var den lyckligaste och bästa dagen i hela mitt 18-åriga jävla liv. Fy fan, jag har aldrig haft så roligt någonsin. Champagnefrukost hos Stux klockan 07.00, Wisby Strand 09.00. Utspringet, det galnaste någonsin. Klassen stod och taggade till Rolle innan vi sprang ut och vrålade av lycka. Tårarna bara rann! Den första jag ser när jag sprungit ner för trappen är JONNA som står och väntar på mig! Min älskade sötJonna! Möttes sedan av min familj med ett hav av blommor. Vagnen till Östercentrum, spårar ur direkt. Typ det roligaste jag har gjort i hela mitt liv. Alla spårar ur, alla dansar, hoppar, kysser varandra, skrattar och gråter. Vagnen befann jag mig på hela dagen, jag ville inte gå av den! Vi stoppade först hos Herman där våra fantastiska familjer väntade på oss och log med stolta ansikten, jag blev så rörd! Hermans föräldrar hade fixat jättefint i trädgården med bord och bänkar och en liten musikuppsättning med gitarr, bas, trummor och mick. Där fanns också en gigantisk buffé som vi avnjöt i gräset på en filt. Efter Herman var det ytterligare några spårade timmar på vagnen innan det var dags för det andra stoppet hos Stina, där vi fick korv och kakor, NOMNOMNOM. Där väntade också fantastiska religions-elin och svenska-annika. Efter det körde vi järnet på vagnen ända tills vi blev tvungna att stiga av. Och de sista 15 minutrarna på vagnen var fruktansvärda. Olivia och Frida hade redan börjat gråta. Alla stod i en ring och kramades och låten som gick på var "Forever young". Där släppte det för mig. 3 års jävla press släppte och jag började storgråta. Alltså verkligen hulka och snyfta och pipa och tårarna bara sprutade! Jag upprepade hela tiden "jag vill inte, jag viiiilll inte sluta! jag viiilll inte!". Tänkte tillbaka på alla underbara minnen vi har haft, från den första dagen i ettan när vi gick till Snäck. Alla stod och höll om varandra ända tills den sista sekunden då dom verkligen tvingade av oss. Storgrät ända ner till Gute där jag lyckades skärpa mig. Dock var Gute sjukt ovärt och tråkigt som fan, jag höll på att dö av trötthet. Höll skenet uppe i början men sedan höll jag (och Razmus) på att somna på varandra i en soffa. Det slutade iallafall med att jag, Olivia, Erik och Victor gick hem tillsammans klockan 02 när det stängde, vilket kändes bra. Dagen efter väntade faktiskt Amalia-frukost med klassen, vilket var helt underbart. Tack ES07b för alla minnen och allt vi gjort tillsammans, vi är den bästa klassen någonsin! Jag älskar er!


